måndag 7 september 2015

Samtal i ledarskapet


Jag är imponerad av att Jens Berg har läst de nya läroplansgrunderna men också av den koppling han gör mellan hur bedömningskulturen beskrivs i de nya grunderna och Accentures beslut att frångå det traditionella utvecklingssamtalet en gång per år. "Trots nya former kvarstår problemen med att hitta rätt frekvens och ton", skriver Jens angående medarbetarsamtalet. Läroplansgrunderna tolkar han helt rätt:

"Att ge och få mångsidig respons blir en väsentlig del av det dagliga lärandet. Skolorna och Accenture blir på den här punkten nära besläktade".

Läs hela kolumnen här.
 
I skolan är det rektor som ska hitta lämplig frekvens och ton för samtalen med sina medarbetare. Samtalen kan bli många i de större skolorna men skulle ändå inte rekommendera att helt delegera samtalen till vicerektor eller ansvarspersoner för lärarlag. Optimalt är det om rektor själv hinner samtala på tuman hand med alla en eller flera gånger under året.

 
Det händer att ett traditionellt utvecklingssamtal kan kännas tradigt till och med en gång per år men ibland kan fler samtal vara nödiga. Behovet får avgöra men en skola i utveckling behöver aktivt ledarskap och till det hör att sätta upp både gemensamma och individuella mål.

Utbildningsstyrelsen lanserade 2012 den s.k. Kuntakesu-modellen dvs ett exempel på hur ett strategiskt och målinriktat arbete kan utmynna i en konkret utvecklingsplan för anordnaren (kommunen). Vi har varmt rekommenderat att detta arbete förs vidare också på skolnivå och i våras lade vi fram en modell för lärarens professionella utvecklingsplan. Modellen finns på våra hemsidor och kan fritt användas, redigeras, utvecklas till ett verktyg på kommun- eller skolnivå.
 
Ett individuellt samtal om kompetensbehov och -utveckling kommer lämpligt då läroplansarbetet framskrider och nya krav ska mötas. Det handlar om strategi, planmässighet, professionalitet - och om elevens rätt till läroplansenlig undervisning, att få det stöd hen behöver i lärandet. Det ska vi respektera - vi kan i alla fall göra vårt bästa med att lappa på de luckor som möjligen uppstått genom åren.

Samtal för vidare!
Bob


torsdag 21 maj 2015

Om undervisning och lärande


En ivrigare bloggare än jag efterlyste för en tid sedan via Twitter en bloggtext av mig om undervisning kontra lärande. Det hela bottnar i att jag i något sammanhang hävde ur mig att lärandet alltid är viktigare än undervisningen ...

De nya läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen sätter upp mål för undervisningen medan bedömningskriterierna går ner på elevnivå, vad som bedöms och vad som krävs för vitsordet åtta - lärandet, alltså. Målsättningarna uppställda för anordnarna och undervisningen är ändå betydligt fler och mer utmanande än de som bedöms. Trestegsstöd, mångsidiga kompetenser, helhetsskapande undervisning, verksamhetskultur, elevvård, samarbete med vårdnadshavare, jämställdhet, lärmiljö, individualisering ... ja, förväntningarna på vad anordnaren, i praktiken lärarna och rektor skall nå upp till är minst sagt höga. Högt ställda mål ger oss alla en utmaning, någonting att sträva mot. Alla skolor kan bli bättre än de är idag, vilket Michael Fullan påminde oss om i Helsingfors 12.5.

Vi ställer höga krav på kvalitativ undervisning för att skapa optimala förutsättningar för samtligas lärande. Att skolan finns till för eleven är väl ingen nyhet men tydligare och starkare än tidigare pratar vi idag om att sätta eleven i centrum: inte bara i centrum för vår undervisning utan att utgå från elevens intresse också då vi planerar undervisningen. Visst är det utmanande och framför allt handlar det om att ha klart för sig vad som är målet just den timmen eller de veckorna och att också kunna förklara det för sina elever.

Om byråkraten, tidigare matteläraren, skulle våga sig på ett exempel: årskurs 7-9, matematik:



Innehållsområdet vi skall avhandla de kommande veckorna i åk 9 är informationsbehandling, statistik och sannolikhet. Målet är att eleven skall kunna beräkna och använda sig av procent för att jämföra och beskriva förändring och kompetensen som jag tycker passar bra in på detta är arbetslivskompetens och entreprenörskap. Jag öppnar upp målsättningen med procent  - begreppet i sig är ju bekant från tidigare år - och vad som avses med arbetslivskompetens. Då målsättningen är klar för eleverna (och mig själv) får de välja vad de vill undersöka och presentera en plan för mig (förmåga att tänka och löra sig). Hittar de inte på någonting lämpligt själva kan jag tipsa om prisjämförelser (vardagskompetens), förändringar på arbetsmarknaden, företagens produktionsvolymer eller marknadsandelar etc. utgående från det lokala näringslivet och möjligen kopplat till överstökad eller förestående prao-period. Jag förväntar mig tabeller och diagram men framför allt jämförelser i procent och helst en presentation i muntlig och digital form - då bygger vi på den digitala kompetensen samtidigt. Oj - kanske det här borde bli ett större projekt med flera lärare och ämnen inblandade ...

Jag förstår väl att beskrivningen ovan kan se idealistisk ut men jag tror på allvar att en förändring måste ske i hur vi ser på målen för lärandet och hur vi tar med eleverna i planeringen - i stället för läroboken. Lika viktigt är att under arbetets gång synliggöra målen och ge respons och handledning så att eleverna blikr medvetna om sin lärprocess - och då är vi en god bit på väg: inte alltid så mycket nytt i det vi gör men i hur vi kommunicerar och är medvetna om målen, både eleven och läraren.

En rostig mattelärare kan knappast komma upp med de bästa exemplen - de får eventuella läsare dela med sig!

tisdag 14 april 2015

Skolans uppdrag


Jag var inbjuden till Malmö för att prata om skolans samhälleliga uppdrag och fick förstås sätta en del tid på att förbereda mig. Den sanna byråkraten börjar med lag och förordning och kompletterar med de nya läroplansgrunderna. Och slås av att vi många gånger diskuterar förbi det som faktiskt är utskrivet i lagen!

Vad säger då lagstiftaren om skolans (den grundläggande utbildningens) uppdrag? 

Jo, att skolan skall stödja elevernas utveckling till humana människor och etiskt ansvarskännande samhällsmedlemmar samt ge dem sådana kunskaper och färdigheter som de behöver i livet. Skolan skall främja bildningen och jämlikheten i samhället och elevernas förutsättningar att delta i utbildning och i övrigt utveckla sig själva under sin livstid.

I de nyligen godkända läroplansgrunderna beskrivs skolans uppdrag på följande sätt:

Den grundläggande utbildningen ska ge eleverna möjlighet att lägga grunden för en bred allmänbildning och att fullgöra sin läroplikt. Den ska också ge eleverna förutsättningar och behörighet för studier på andra stadiet. Den ska hjälpa eleverna att hitta sina egna styrkor och att med hjälp av lärandet bygga en framtid. Den grundläggande utbildningen har förutom det primära uppdraget att undervisa och fostra också ett samhälleligt uppdrag, ett kulturellt uppdrag och ett framtidsuppdrag. Det samhälleliga uppdraget är att främja jämlikhet, likabehandling och rättvisa och att förebygga ojämlikhet och utslagning och att främja jämställdhet mellan könen. Varje elev ska få hjälp med att upptäcka sina möjligheter och skapa sin lärstig utan könsbundna rollmodeller.

Tänk - ett så stort, viktigt, ansvarsfullt, gränslöst uppdrag! Mycket större än matematik och modersmål, språk och samhällslära, ja mycket större än alla 19 ämnen tillsammans. Inte ens alla ämnen och helhetsskapande undervisning och mångsidiga kompetenser tillsammans fyller hela uppdraget - men då är vi redan på god väg, märkte jag. 

Men det där med jämställdhet och "utan könsbundna rollmodeller" - där kommer vi nog inte riktigt i mål men det är knappast någonting skolan ensam rår på heller? Men jag fick mig en funderare: hur högt stod det på min lista, hur medveten var jag om det uppdraget då jag jobbade som lärare anno dazumal?

Jo, jag kom nog med en del egna reflektioner och tankar i Malmö också, inte bara lagtext...

Utsikt från biblioteket högst upp i Orkanen/Malmö högskola.

tisdag 24 mars 2015

Nätverk för skolutveckling

Två dagar i Tammerfors med lärare, rektorer och undervisningschefer kring temat nätverka för skolutveckling. Borgå, Raseborg, Grankulla, Pedersöre, Helsingfors, Vasa övningsskola och Vanda, Utbildningsstyrelsen och CLL - och Tammerfors universitet på ett hörn. 17 skolor representerade.

Och vad händer då de yttre ramarna är dessa? Jo, mycket diskussion och erfarenhetsutbyte: hur gör ni, har ni fått problem med ..., vad tycker ni om ... Men också fem konkreta nätverk bildades, som fortsätter jobba kring helhetsskapande undervisning, lärmiljöer, IKT i undervisningen, verksamhetskultur mm. Projektplaner har uppgjorts, kontaktpersoner utsetts och beslut om nästa steg fattats. Visst kan det bli bra!

Det som är utmanande med nätverk är att de kräver underhåll och ett gemensamt drivande intresse. Grundläggande är en vilja och tro på att vi kan lära av varandra och att vi tillsammans kan komma längre än var och en för sig själv - ibland får man vara mer givande än mottagande part.

Ett gemensamt och aktuellt utvecklingsområde för just den här gruppen är arbetet med de nya läroplanerna för den grundläggande utbildningen. Grunderna är utmanande och på många sätt krävande, mycket att bita. Jag är säker på att nätverk också stöder det arbetet.

tisdag 10 mars 2015

Som i ett korthus


Det är Kristina Wikberg vid Kommunförbundet som konstaterar resultatet av alla de reformer som planerats - de faller alla som i ett korthus en efter en. Läs Kristinas blogg på Kommuntorget.

Det kan ju kännas frusterande på olika håll då en reform som förberetts och lanserats nationellt under en lång tid sedan faller på slutmetrarna. Det blev inget av förhöjningen av läroplikten heller men det förslaget hade i alla fall inte hunnit förorsaka så mycket jobb ute på fältet. Nej, visst kan vi känna oss både lurade - och lättade.

Streck både över finansierings- som strukturreformen.
Men blir det lättare nu, kan vi fråga oss?

Det har redan hunnit ske en del i Svenskfinland som kan vara värt att fortsätta arbeta för. Större samarbete mellan gymnasierna eller möjligen bildandet av regiongymnasier är inte en negativ utveckling även om det inte krävs i lagstiftningen.  Inom yrkesutbildningen kan åtminstone de största pusta ut, de som redan hunnit vara med om strukturella förändringar.

Det stora frågetecknet ligger tyvärr fortfarande kvar på bordet: pengarna!

Oppositionen fällde lagförslagen uttryckligen med hänvisning till nedskärningarna på 260 miljoner euro (260 000 000!). Men det att lagförslagen föll ändrar inget på de budgetramar nuvarande regering kommit överens om. Kan vi alltså tro att den nya regeringen hittar andra sparobjekt? Bättre sparobjekt?

Samtidigt delas 17 ad hoc-miljoner ut till anordnarna av förskola och grundläggande utbildning. Det som är klart är att trovärdigheten för oss inom statsförvaltningen lider.

onsdag 18 februari 2015

Trender i stora världen


"Kompisarna" Leena Pöntynen,
utbildningschef i Ylöjärvi,
Sohvi Berner, Helsingin Sanomat
och Mika Sivula, kommundirektör
från Pielavesi på promenad
trots utlyst undantagstillstånd.
Jag tillbringade drygt fyra dagar i Boston med Sitras Uusi koulutus-foorumi. Tidskillnaden och fullspäckade dagar gjorde vistelsen till allt annat än en semestertur men samtidigt givande och inspirerande på alla sätt och vis: nätverkandet med de övriga 30 medlemmarna i gruppen och att lyssna in de utbildningsmänniskor vi träffade där födde nya tankar hos mig själv.

Vad pratar man om i stora världen?

Förstås handlar det om de nya kompetenserna: kalla dem 21th Century Skills eller de sju vi har i de nya läroplansgrunderna (Charles Fadel, Center for Curriculum Redesign). Man talar om att individualisera lärandet, man talar om fördjupning, förståelse, tillämpning och man talar om "the Rice of the Any Child": any time, any place, any path and any pace (Stephan Turnispeed, Lego Education).

Spel och digitala verktyg är på växande (Peter Stidwill, Learning Games Network) men framför allt dyker begreppet innovativa lärmiljöer upp. Fadel talade om the race between technology and education och menade att just nu har pedagogiken inte riktigt hängt med den teknologiska utvecklingen.

Man pratar också om det jag skrev senast: hur länge kan vi reformera den gamla skolan - är det inte dags att designa en ny skola: reforming versus redesigning (Jennifer Groff, MIT Media Lab). Om jag får dra till med mitt favorittema: hur länge ska den grundläggande utbildningen jobba med 19 olika ämnen enligt en av statsrådet fastslagen timfördelning?

Vi träffade också Pasi Sahlberg (Harvard University), som nyligen kommit ut med Finnish Lessons 2.0 - en uppdaterad version av ursprungsupplagan. Sahlberg är troligen mer uppskattad utomlands än hemma i Finland men jag vill påstå att Sahlberg är en klok och påläst man som kunde ha mycket att bidra med i den finska skoldebatten - om vi hade en sådan, alltså.

Några intressanta länkar jag samlade på mig:
driscoll.brookline.k12.ma.us (skolbesök)
newpedagogies.info (New Pedagogies for Deep Learning)
2revolutions.net (framtidens lärande)
hstry.co (gratisprogram för att skapa tidslinjer)


Över 90% av eleverna i Driscoll School i Brookline bodde på promenadavstånd
från skolan - och de gillade "snowdays" då skolan höll stängt pga snöfall.

måndag 26 januari 2015

Har Finland världens bästa nya skola eller gamla skola?

Bakom frågan står Marco Steinberg som talade till Sitras Uusi koulutus-foorumi senaste vecka. Rubriken för hans inlägg, Omöjliga utmaningar är början på något nytt, kan låta uppmuntrande i dessa ekonomiska tider då vi söker nya lösningar och strukturer. Marco menar att vi inte i det oändliga kan bygga på och förbättra det gamla utan att vi måste börja bygga nytt från grunden.

Och visst låter det befriande? Hur skulle skolan se ut om vi startade om? Vilken roll skulle läraren ha? (Någon form av skolbyggnad och lärarfunktion hade vi väl ändå kvar?) Jag är inte så säker på att vi sparade dagens ämnesindelning och styrning via timfördelning - ett tyskt arv från svunna tider, enligt docent Jari Salminen.

Det är osannolikt att Marco får som han vill men om vi skapade en bild av hur lärandet ska ske 2025 så skulle det vara lättare att med små steg närma sig målet.

Till exempel bör vi ta ledarskapets uppdrag på allvar - både rektors och skoldirektörens uppdrag. Det finns nämligen riktigt dåliga rektorer eller vad sägs om rektorn som lanserade "siisti vihkotyö" som läsårets tema och anslog skolans fortbildningsdag till att städa i skrubbarna? Inte riktigt 2014 enligt mig.

Ledarskapsseminariet som CLL och Palmenia arrangerade på Educa förde med all tydlighet fram att den finlandssvenska rektorn klarar sig bra i nordisk jämförelse. Det relationella ledarskapet, som kännetecknas av ett mellanmänskligt förtroende, är starkt närvarande i Svenskfinland och syns i hög trivsel, lojalitet och gemenskapskänsla. Bland annat det här kombinerat med höga inlärningsresultat fick dekanus Petri Salo att utnämna den finlandssvenska skolan till världens bästa skola - gammal eller ny förblev osagt!

söndag 11 januari 2015

Framtidens grundskola?

Minister Kiuru startade projektet Framtidens grundskola för ca ett år sedan som en reaktion på sjunkande Pisa-reultat. Politiker och experter engagerades och arbetet delades upp i arbetsgrupper. Projektets slutrapport är under beredning och flera goda förslag är på kommande under våren.

Sitras Uusi koulutus-foorumi diskuterar framtidens utmaningar för hela utbildningssystemet: vad behövs i arbetslivet, vilka kompetenser tryggar landets konkurrenskraft, hur förnyar vi utan att slänga ut det goda mm.? Arbetet genomförs under ett halvår och avslutas före midsommar.

Jag har förmånen att vara delaktig i båda dessa framtidsgrupper och visst är arbetet intressant och givande men - det som effektivast kan förändra grundskolan de kommande åren är den pågående läroplansprocessen.

De nya läroplansgrunderna innehåller tre avsnitt som jag vill lyfta fram i det här skedet av den lokala processen:
  • mångsidig kompetens som mål (3.3)
  • principer för utvecklandet av verksamhetskulturen (4.2)
  • helhetsskapande undervisning och mångvetenskapliga lärområden (4.4)
Hur hanterar vi kompetensmålen lokalt, per årskurs, i de olika ämnena? Vilka förändringar behöver vi göra i vårt sätt att arbeta för att möte de nya behoven, för att utvecklas till en lärande organisation? Hur vill vi jobba ämnesintegrerat och utgående från elevernas intressen?

Jag hoppas alla rektorer tar sig an utmaningen att processa dessa teman med sina lärare och på så sätt skapa framtidens grundskola. Jag tror inte det finns en annan väg.

fredag 2 januari 2015

Vad händer med andra stadiet?

Någon har kallat det den största förändringen sedan grundskolans införande på 1970-talet. Orosmolnen är många men egentligen är varken finansieringsreformen eller stukturreformen principiellt dåliga - det som kan göra riktig skada åt andra stadiets utbildning är den minskade finansieringen, upp till -15-20 %.

En finansieringsmodell som belönar god genomströmning och placering i arbetsliv eller fortsatta studier och beaktar tillgängligheten för studerande är inte dålig för de finlandssvenska yrkesinstituten eller gymnasierna. För yrkesutbildningens del är också strukturreformen hanterlig: att förena de finlandsvenska krafterna för en kvalitativ yrkesutbildning på svenska också på sikt då resurserna minskar bör vara möjligt både i väst och i syd. Svårare blir det att skapa samförstånd och förtroende mellan kommunerna då det gäller gymnasieutbildningen: oron för det egna lokala gymnasiet kan lätt bromsa en fungerande regional lösning. Det viktigaste får inte vara att bevara allt såsom det ser ut idag utan att också för gymnasierna skapa strukturer som möjliggör god utbildning i framtiden.

Jag delar mångas oro för nedskärningarna. Jag oroar mig för större undervisningsgrupper och minskade resurser för utvecklingsarbete och kreativa lärmiljöer. Jag oroar mig för lärarnas arbetsmotivation och skolornas attraktivitet - både ur studerande- som personalperspektiv. Men jag oroar mig framför allt för att vi får mer självstudier, mer inlärning i arbete och mer erkännande av kunnande - av ekonomiska orsaker! Måtta med allt, säger jag.

Vi behöver samarbete, tillit och en öppen dela-kultur för att hitta lösningar som är bra för de studerande i hela Svenskfinland!


 Hos Colombias största yrkesutbildare SENA.

Vad handlar det här om? Läs UKM:s pressmeddelande:
http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2014/12/Jarjestajaverkko.html?lang=sv