Har Finland världens bästa nya skola eller gamla skola?

Bakom frågan står Marco Steinberg som talade till Sitras Uusi koulutus-foorumi senaste vecka. Rubriken för hans inlägg, Omöjliga utmaningar är början på något nytt, kan låta uppmuntrande i dessa ekonomiska tider då vi söker nya lösningar och strukturer. Marco menar att vi inte i det oändliga kan bygga på och förbättra det gamla utan att vi måste börja bygga nytt från grunden.

Och visst låter det befriande? Hur skulle skolan se ut om vi startade om? Vilken roll skulle läraren ha? (Någon form av skolbyggnad och lärarfunktion hade vi väl ändå kvar?) Jag är inte så säker på att vi sparade dagens ämnesindelning och styrning via timfördelning - ett tyskt arv från svunna tider, enligt docent Jari Salminen.

Det är osannolikt att Marco får som han vill men om vi skapade en bild av hur lärandet ska ske 2025 så skulle det vara lättare att med små steg närma sig målet.

Till exempel bör vi ta ledarskapets uppdrag på allvar - både rektors och skoldirektörens uppdrag. Det finns nämligen riktigt dåliga rektorer eller vad sägs om rektorn som lanserade "siisti vihkotyö" som läsårets tema och anslog skolans fortbildningsdag till att städa i skrubbarna? Inte riktigt 2014 enligt mig.

Ledarskapsseminariet som CLL och Palmenia arrangerade på Educa förde med all tydlighet fram att den finlandssvenska rektorn klarar sig bra i nordisk jämförelse. Det relationella ledarskapet, som kännetecknas av ett mellanmänskligt förtroende, är starkt närvarande i Svenskfinland och syns i hög trivsel, lojalitet och gemenskapskänsla. Bland annat det här kombinerat med höga inlärningsresultat fick dekanus Petri Salo att utnämna den finlandssvenska skolan till världens bästa skola - gammal eller ny förblev osagt!