Om undervisning och lärande
En ivrigare bloggare än jag efterlyste för en tid sedan via Twitter en bloggtext av mig om undervisning kontra lärande. Det hela bottnar i att jag i något sammanhang hävde ur mig att lärandet alltid är viktigare än undervisningen ...
De nya läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen sätter upp mål för undervisningen medan bedömningskriterierna går ner på elevnivå, vad som bedöms och vad som krävs för vitsordet åtta - lärandet, alltså. Målsättningarna uppställda för anordnarna och undervisningen är ändå betydligt fler och mer utmanande än de som bedöms. Trestegsstöd, mångsidiga kompetenser, helhetsskapande undervisning, verksamhetskultur, elevvård, samarbete med vårdnadshavare, jämställdhet, lärmiljö, individualisering ... ja, förväntningarna på vad anordnaren, i praktiken lärarna och rektor skall nå upp till är minst sagt höga. Högt ställda mål ger oss alla en utmaning, någonting att sträva mot. Alla skolor kan bli bättre än de är idag, vilket Michael Fullan påminde oss om i Helsingfors 12.5.
Vi ställer höga krav på kvalitativ undervisning för att skapa optimala förutsättningar för samtligas lärande. Att skolan finns till för eleven är väl ingen nyhet men tydligare och starkare än tidigare pratar vi idag om att sätta eleven i centrum: inte bara i centrum för vår undervisning utan att utgå från elevens intresse också då vi planerar undervisningen. Visst är det utmanande och framför allt handlar det om att ha klart för sig vad som är målet just den timmen eller de veckorna och att också kunna förklara det för sina elever.
Om byråkraten, tidigare matteläraren, skulle våga sig på ett exempel: årskurs 7-9, matematik:
Innehållsområdet vi skall avhandla de kommande veckorna i åk 9 är informationsbehandling, statistik och sannolikhet. Målet är att eleven skall kunna beräkna och använda sig av procent för att jämföra och beskriva förändring och kompetensen som jag tycker passar bra in på detta är arbetslivskompetens och entreprenörskap. Jag öppnar upp målsättningen med procent - begreppet i sig är ju bekant från tidigare år - och vad som avses med arbetslivskompetens. Då målsättningen är klar för eleverna (och mig själv) får de välja vad de vill undersöka och presentera en plan för mig (förmåga att tänka och löra sig). Hittar de inte på någonting lämpligt själva kan jag tipsa om prisjämförelser (vardagskompetens), förändringar på arbetsmarknaden, företagens produktionsvolymer eller marknadsandelar etc. utgående från det lokala näringslivet och möjligen kopplat till överstökad eller förestående prao-period. Jag förväntar mig tabeller och diagram men framför allt jämförelser i procent och helst en presentation i muntlig och digital form - då bygger vi på den digitala kompetensen samtidigt. Oj - kanske det här borde bli ett större projekt med flera lärare och ämnen inblandade ...
Jag förstår väl att beskrivningen ovan kan se idealistisk ut men jag tror på allvar att en förändring måste ske i hur vi ser på målen för lärandet och hur vi tar med eleverna i planeringen - i stället för läroboken. Lika viktigt är att under arbetets gång synliggöra målen och ge respons och handledning så att eleverna blikr medvetna om sin lärprocess - och då är vi en god bit på väg: inte alltid så mycket nytt i det vi gör men i hur vi kommunicerar och är medvetna om målen, både eleven och läraren.
En rostig mattelärare kan knappast komma upp med de bästa exemplen - de får eventuella läsare dela med sig!
