måndag 22 februari 2016

Sportlov

Drygt sex veckor skolvardag bakom mig. 

Hösten 2001 då jag tog steget från skolan till administrationen såg världen annorlunda ut, framför allt teknik- och mediamässigt. Smarttelefoner och tabletter fanns inte. Facebook, Instagram, Whatsapp, Snapchat - inte på kartan 2001. Molnet var ett meteorologiskt fenomen, en ansamling av vattenånga, inte någon annans dator du lagrar dina semesterminnen eller matematikprov på.

Samhället ställer högre krav på skolan än någonsin. Inte nödvändigtvis på det vi direkt kan mäta i matematikprov och lästest men på verksamheten och undervisningen över lag, på professionalism - på dem som jobbar där. Den enkla lagstiftningen från 1998 har kompletterats med mycket detaljerad lagstiftning för trestegsstöd, disciplinära åtgärder och elevhälsa. Vad vi bör och får och kan säga eller göra, vem som får veta vad och när vårt görande skall dokumenteras eller inte. Läroplansgrunderna 2014 skruvar upp förväntningarna på vad skolan skall prestera ytterligare, t.ex.  då det gäller elevdelaktighet och mångsidig kompetens. Det slår mig, att det som kan se bra ut på pappret kan vara synnerligen utmanande i verkligheten. Men visst kommer vi att fixa det men det kommer att ta tid (och blir som tur aldrig riktigt färdigt).

Liksom förr kryllar skolan av härliga ungdomar: spontana, uppfinningsrika, smarta, utmanande och förstås också en liten, liten del skoltrötta, omotiverade, likgiltiga ungdomar som kräver sina egna lösningar. Skillnaderna i inlärningsresultat mellan eleverna ökar visar både nationella och internationella studier och korrelerar starkt med studiemotivation och välmående. Det här gäller också hos oss. Tillsammans med hemmen kan vi sporra och stödja alla elever till att prestera sitt bästa, att hitta sig själva och en egen väg framåt.

Tekniken som jag inledde med har påverkat både ungdomarna och skolans arbetssätt och ännu har inte balansen mellan teknik och teknikfritt riktigt infunnit sig. Spelregler behövs för användning av allt från egna mobiler till Wilma-meddelanden.

Rektor Bob

måndag 1 februari 2016

Mer eller mindre utmanande

Att byta jobb är väl för det mesta utmanande. Spännande, smått nervöst och så länge det är självvalt också roligt.

Så också i mitt fall men efter en månad har jag ännu inte kommit åt att njuta. Jo, jag tror jag trivs på min arbetsplats, med elever och med min personal, jag har en bra förman och goda rektorskolleger men har inte ändå inte riktigt kommit in i jobbet. Orsakerna är rent fysiska: de första veckorna gick jag med dålig rygg och du vet - har du ont har du inte precis kul. Den senaste veckan hade jag ett rakblad på tvärs i halsen och i lördags då läkaren konstaterade angina (nej, jag går inte till läkare i första hand) tänkte jag bara: när ska jag få börja på riktigt???

Okej, visst har jag hunnit med en del redan men då jag vill så mycket har jag inte tålamod att vänta, måste få skolan färdig på en gång, liksom. Som om jag inte hade all tid i världen på mig! Som om jag skulle kunna fixa till det ensam!

Blir nog bra det här ännu.